Liksom när du blir förälder för första gången är det en stor omställning att bli tonårsförälder. Det händer mycket när ens barn plötsligt blir mer självständigt, och både vill och kan klara sig allt mer på egen hand. Små barn följer oftast tydliga mönster i sin utveckling, medan din tonåring börjar bli en egen unik individ – vilket kan vara utmanande att förhålla sig till som förälder. Det finns inget facit på hur man bör agera under barnets tonårstid, men däremot några förhållningssätt som är bra att utgå ifrån. Och kom ihåg – du är inte ensam!

Oavsett ålder behöver alla barn trygghet och närhet från en vuxen, och vetskap om att det finns någon som vill veta hur de mår och som de kan prata med. Fortsätt att vara nyfiken på, och delaktig i, din tonårings liv genom att engagera dig och försöka prata om skola, intressen, vänner och relationer – även om det inte alltid blir en dialog. Ta dig tid, lyssna, döm inte och var närvarande!

 
Det är normalt att er relation förändras och att ni kan göra nya saker tillsammans. Om din tonåring har lust. Men i jakten på sin roll som vuxen är det också fullt normalt att din tonåring börjar frigöra sig från dig som förälder för att hitta sitt nya jag, och söka andra förebilder, byta umgänge och i större utsträckning kanske även vända sig till andra vuxna. Strävan efter en egen identitet är en viktig del i ett barns utveckling, och även om det kan innebära att du som förälder känner dig ledsen, sviken eller misslyckad är det naturligt att barnet inte delar allt som händer i sitt privatliv eller vill ha samma närhet som tidigare. Under perioder kan många tonåringar bli aviga mot dig och påstå att de helt struntar i dina tankar och åsikter, och vissa sluter sig mer och mer. Men i takt med ökad mognad brukar det bli lättare att prata med varandra igen. En bra sak är att fundera på din egen tonårstid och situationer du hade med dina föräldrar - för att bättre förstå vad ditt barn går igenom.

Du som förälder är för alltid en viktig förebild – och dina värderingar, åsikter och beteenden präglar ditt barns personlighet, även om relationen går upp och ner. Försök att ha tålamod, visa att du är öppen för nya idéer och uppmuntra allt som du tycker är bra!


"Som mamma till tre vuxna barn och farmor/mormor till nio barnbarn har jag upplevt många tonårsperioder. Alla har varit unika och haft sina helt egna utmaningar. Mitt enda råd till föräldrar med barn på väg ut i vuxenlivet är att gå bakom ditt barn så långt ifrån att det hittar sin egen väg, men tillräckligt nära för att fånga in om det behövs. Och slösa med kärlek! Massor av kramar! Jag har sagt till mina vuxna barn tillika tonårsföräldrar när de har suckat ilsket eller gråtit av oro: håll i, håll ut och håll om, Anna, mamma, mormor och farmor till sammanlagt tolv tonåringar.

Min dotter och jag har alltid stått varandra nära. Jag fick barn när jag var väldigt ung, så min dotter har alltid känts som en av mina närmaste vänner – även om jag såklart alltid främst varit mamma. Nu är hon 16 år och det känns som att vi håller på att glida ifrån varandra. Jag når inte fram till henne längre – hon vill bara hänga med sina vänner. Och det är ju fantastiskt på många sätt. Men jag sörjer att jag inte längre är hennes förtrogna."

Meryam, mamma till en 17-åring.