När man pratar om ensamhet är det viktigt att skilja på frivillig och ofrivillig ensamhet. Frivillig ensamhet kan skänka glädje, lugn och vila. Ofrivillig kan däremot ge både psykiska och fysiska konsekvenser. Det är vanligt att känna sig ledsen och nedstämd. Även kroppens stress- och smärtsystem belastas mer. Det är ett arv sen urminnes tider, när människan inte överlevde på egen hand, utan var helt beroende av gemenskap och en grupptillhörighet.

- Nu lever vi i en ny värld med gamla gener, och hjärnan tror fortfarande att vi är hotade när vi är ensamma. Kroppen utsöndrar stresshormoner, och faktum är att du också upplever mer smärta när du är ensam. Ofrivillig ensamhet aktiverar smärtsystemet medan gemenskap dämpar det, säger Peter Strang, läkare och professor vid Karolinska Institutet.

Vanligt med ensamhet

I Sverige betraktas uppemot en miljon människor som socialt ensamma, och över 300 000 personer över 16 år är socialt isolerade – vilket innebär att de bara vid något enstaka tillfälle i månaden träffar andra människor. Det visar forskning från SOM-institutet vid Göteborgs universitet. Anna Bennich, som är psykolog, och har skrivit boken Att vinna över ensamheten berättar att det finns flera potentiella sätt att ta sig ur ofrivillig ensamhet. Många gånger finns en del hinder som kan behöva röjas innan man har tillräckligt med energi att göra små förändringar.

- En person som varit ofrivilligt ensam en tid tampas ofta med nedstämdhet, skam och väldigt låg tilltro till sin egen förmåga. Det här är fotbojor som gör det jättesvårt att både orka och våga ge sig in i sociala sammanhang. Men det är också något som går att få hjälp med, och ofta behöver man börja där.

När man sen har lite mer kraft så handlar det om att öka sina möjligheter till sociala möten, att träna sig i det helt enkelt. Då gäller små steg.

- Att öka sitt småprat kan var ett av dem. Genom att småprata lite med kassörskan i matbutiken kan det bli lättare att senare byta några ord med en bekant på busshållplatsen. Att engagera sig i volontärarbete är en annan sak som hjälpt många – i det får man både träffa andra människor och göra något som är värdefullt för andra, vilket vi mår väldigt bra av, säger hon.

Våga vara öppen

Att vara ensam kan ge upphov till flera olika känslor. Förutom nedstämdhet, ledsamhet och oro kan ensamhet framkalla känslor av skam. Genom att våga vara öppen med hur du känner, kanske till husläkaren, till en kollega eller en granne, kan stressen och skamkänslorna minska. Alla känner sig ensamma ibland – och fler än du tror tillbringar lika mycket tid ensamma som du.  Kanske kan ni hitta stöd i varandra? Det finns också forum på internet, Heja Livet på Facebook till exempel, där kvinnor och alla som identifierar sig som kvinnor, bland annat kan dela med sig av sina berättelser och söka nya vänskaper. Ett annat exempel är appen Citypolarna, där man kan knyta kontakter och hitta vänner.

Anna Bennich betonar också vikten av att vi alla har ett ansvar för att minska ensamheten i samhället. Små saker för någon som ingår i en gemenskap kan betyda allt för någon som är ensam.

- Det kan vara så enkelt som att ringa till en gammal släkting, eller att titta in hos grannen med jämna mellanrum.

Källor: mind.se, tidningen Mind