- Om jag bara hade…
- Om jag inte hade sagt det där…
Alla känner vi en äkta ältare. Som bara vevar sina problem om och om igen utan att komma till något slut. Men faktum är att ju mer vi ältar – desto större sannolikhet är det att vi fastnar i den onda grubbelcirkeln och mår väldigt mycket sämre. Att älta betyder nämligen att träna hjärnan att fortsätta upprepa de tankarna. För varje ny vända blir det svårare att ta sig ur det och lättare att göra det igen.
När vi är i kris är det förstås helt okej att älta, till och med livsnödvändigt. Men många ägnar sig åt bearbetning på övertid, när ältandet inte längre fyller någon nämnvärd uppgift. Barbro Lennér-Axelson är universitetslektor i psykologi och psykoterapeut och författare till boken ”Förluster: om sorg och livsomställning” (Natur & Kultur). Hon ser att många fortsätter att älta efter en kris.
– Det kan bero på att man fått sådan uppmärksamhet när man varit i kris och det känns svårt att mista den och återgå till det vanliga livet där man kanske inte är lika intressant som när man var i kris, säger När man ska ta sig ur ältandet gäller det att hitta sätt att se situationen ur ett nytt perspektiv. Ifrågasätt om man verkligen gjort rätt tolkning eller tänka ut en positiv sak som det trots allt förde med sig. Genom att ge situationen en ny ram bryter man de icke konstruktiva tankarna och får lättare möjlighet att gå vidare.
Behärska ältandet – 3 steg:
- Bestäm dig för att älta i tre timmar – men gå direkt längst bak i tankekedjan. Vad kommer du att komma fram till om tre timmar? Om du inte vet vad du ska göra kan du lika gärna skippa att älta över huvud taget.
- Skapa ältningstid, till exempel mellan 19 och 20 varje vardag.
- Om någon annan ältar, säg ”Jag förstår att du tänker så/blev ledsen, men vad tänker du göra åt det?” Kräv ett svar på den frågan. Det ger ältaren möjlighet att ta sig ur sina tankar genom att fundera på konkreta alternativ till det negativa.
Källa: Egil Linge, psykolog och psykoterapeut
Caroline Engvall