Hjärta och blodkärlHögt blodtryck

Ett tillstånd som kan bli sjukdom

Högt blodtryck kallas också för hypertoni. Om man har ett alltför högt blodtryck har man sällan symtom av detta, men däremot en ökad risk att drabbas av stroke (slaganfall), hjärtinfarkt eller hjärtförstoring med hjärtsvikt. Andra orsaker till ökad risk för dessa sjukdomar är rökning, diabetes, förhöjda blodfetter, ålder och ärftlighet. Högt blodtryck kan vara allvarligt om man inte får det kontrollerat och behandlat. Behandlingen innebär ofta att man ökar sin fysiska aktivitet och ändrar sina matvanor. De flesta som har högt blodtryck behöver dessutom blodtryckssänkande medicin.

Två olika tryck

Blodtrycket är det tryck som uppstår när blodet drivs från hjärtat ut till alla kroppsdelar och organ, och tillbaka till hjärtat. Blodet transporterar näring och syre ut till alla kroppens byggstenar, cellerna. Tillbaka från cellerna transporteras kolsyra och andra slaggprodukter som utsöndras genom lungor, njurar, lever och tarm.

Blodet pumpas ut i kärlen med ungefär 60 till 70 hjärtslag per minut när kroppen är i vila. Blodtrycket är som högst just när hjärtat drar ihop sig. Det kallas övertrycket, eller det systoliska blodtrycket. När hjärtat slappnar av och vilar mellan sammandragningarna, sjunker blodtrycket till sin lägsta nivå som kallas undertrycket, eller det diastoliska blodtrycket.

Blodtrycket skiftar

Blodtrycket mäts vanligen i millimeter kvicksilver, mm Hg, och anges alltid med två siffror, till exempel 120/80. Först anges övertrycket och efter snedstrecket anges undertrycket. Man säger att blodtrycket är 120 över 80.

Hur högt trycket är beror på mängden blod som pumpas ut, hur kraftigt hjärtat drar ihop sig och på motståndet ute i kroppens alla småkärl. Ju smalare småkärl desto högre tryck. Blodtrycket är inte konstant över dygnet utan varierar ganska mycket. Det är högre när man är fysiskt aktiv eller när man blir upprörd och lägre när man slappnar av och vilar. Lägst är blodtrycket som regel under sömnen på senare delen av natten.

Vilket tryck är för högt?

Ett vanligt övertryck är omkring 110-130 mm Hg. Ett vanligt värde på undertrycket är omkring 80 mm Hg. Det finns ingen skarp gräns mellan ett normalt blodtryck som kan sägas vara ofarligt och ett som är riskfyllt. Övergången är successiv och flytande.

Blodtryck över 140/90 mm Hg brukar betecknas som högt blodtryck. Det betyder inte att alla med tryck över 140/90 behöver medicin. Om bara det ena trycket är förhöjt, till exempel 180/80 eller 135/100 räknas det också som högt blodtryck.

Är det farligt att ha högt blodtryck?

Ett högt blodtryck försvårar hjärtats pumparbete. Det gör att åderförfettningsprocessen blir kraftigare, vilket innebär att kärlväggarna i längden blir hårdare och mindre elastiska. Risken för framför allt stroke ökar med ett alltför högt blodtryck, men också risken för hjärtinfarkt, hjärtsvikt, njursjukdom och försämrad blodcirkulation i benen.

Livsstil och ålder påverkar trycket

För de allra flesta med högt blodtryck går det inte att hitta en enskild orsak. Flera omständigheter kan medverka, som ärftliga anlag, övervikt, stress, matvanor och hög alkoholkonsumtion.

I vår kultur ökar blodtrycket, främst övertrycket, också med ökande ålder. Den här typen av högt blodtryck, som är den vanligaste, kallas primär eller essentiell hypertoni. Blodtrycket kan sänkas och kontrolleras med hjälp av ändrad livsstil och ofta dessutom med läkemedel.

Sjukdom kan ligga bakom

Hos ungefär en tjugondel av personer med högt blodtryck beror tillståndet på en enskild, och ibland behandlingsbar, orsak. Det kallas då sekundär hypertoni. Vanligast är en bakomliggande njursjukdom. Andra orsaker kan vara biverkningar av läkemedel, till exempel p-piller, graviditetskomplikationer, eller olika hormonrubbningssjukdomar. Vid dessa sjukdomar bildas för stora mängder av olika hormoner och det höjer blodtrycket.

Förträngning av stora kroppspulsådern, coarctatio, leder till ett förhöjt tryck endast i den övre kroppshalvan. Det är en missbildning som kan opereras, vanligen under barndomen, och blodtrycket blir efteråt oftast normalt. Högt blodtryck kan ibland också vara en biverkning av vissa mediciner. Om unga människor har högt blodtyck finns speciellt stor anledning att misstänka sekundär hypertoni.

Ett vanligt tillstånd

Ungefär en fjärdedel av den vuxna befolkningen i Sverige uppskattas ha ett förhöjt blodtryck, över 140/90 mm Hg. Av dessa anses 7-8 av tio, en dryg miljon människor, behöva medicinering för att sänka sitt blodtryck. Högt blodtryck är en av de vanligaste orsakerna till att man går på regelbundna läkarbesök.

Fördelningen mellan kvinnor och män är ganska jämn totalt sett, men olika i olika åldrar. Bland yngre människor och i medelåldern är högt blodtryck vanligare hos män. Hos äldre är det tvärtom, högt blodtryck är då något vanligare hos kvinnor.

När blir det en sjukdom?

Ett måttligt förhöjt blodtryck kan knappast betecknas som en sjukdom. Det är snarare ett tillstånd som innebär en ökad risk, ungefär som att röka eller att köra bil för fort. Det är om det höga blodtrycket börjat ge en mätbar påverkan på hjärta, hjärna eller njurar som det bör betecknas som en sjukdom.

Kan leda till skador på olika organ

Ett obehandlat högt blodtryck leder på sikt till skador på kroppens blodkärl i form av åderförfettning. Risken för skador i hjärtat, i hjärnan och i kärlsystemet ökar ju fler andra riskfaktorer man har. Exempel på riskfaktorer som man själv kan påverka är

• tobaksrökning
• höga kolesterolvärden
• diabetes
• kraftig övervikt
• felaktig kost
• stillasittande livsstil
• hög alkoholkonsumtion
• högt saltintag.

Tre riskfaktor som man inte själv kan påverka är

• ålder
• manligt kön
• ärftliga anlag för hjärt-kärlsjukdom i tidig ålder.

Åderförfettning i hjärnan leder till att de små blodkärlen blir smalare inuti. Om en liten blodpropp då helt täpper till kärlet kan det leda till stroke som kan påverka talet eller orsaka förlamning av ena kroppshalvan. I begreppet stroke ingår också hjärnblödning, som kan ge liknande symtom som en propp, men som är en betydligt ovanligare komplikation.

Högt blodtryck kan också bidra till hjärtinfarkt och hjärtsvikt. Hjärtsvikten uppkommer delvis på grund av att det höga blodtrycket ger en tillväxt och förtjockning av muskeln i hjärtväggen. Det gör att blodförsörjningen minskar och i längden försvagar hjärtats pumpkraft.

Blodkärlen i njurar, ögon och i benen kan också skadas av högt blodtryck.

Hur märks högt blodtryck?

Man kan få lindriga symtom vid högt blodtryck, till exempel lätt huvudvärk och trötthet, men det är reaktioner som också kan ha flera andra orsaker. Många som går omkring med ett alltför högt blodtryck känner ingenting alls. Det enda sättet att veta säkert om blodtrycket är förhöjt är genom att mäta det.

Vid riktigt höga blodtryck, så kallad malign hypertoni, kan man få tydligare symtom som trötthet, illamående, svår huvudvärk och andnöd. Det är ett livshotande tillstånd som är mycket ovanligt.

Viktigt att mäta blodtrycket ibland

Alla vuxna personer bör någon gång kontrollera sitt blodtryck. Är blodtrycket som det ska vara kan man göra en ny mätning efter ungefär fem år. Ligger det i gränsområdet, kring 140/90, bör man få det kontrollerat någon gång per år. Distriktssköterskan eller företagssköterskan kan ge råd om när det är dags att diskutera mätvärdena med sin läkare.

Blodtrycksmätning i sjukvården

Blodtrycket mäts oftast genom att man får en manschett, med en uppblåsbar gummiblåsa inuti, runt överarmen i höjd med hjärtat. Blodtrycket mäts vanligen efter 5-10 minuters vila i liggande eller sittande ställning.

Först ska manschettens tryck blåsas upp och bli högre än det övre blodtrycket i kroppen. Sedan släpps trycket sakta ut medan den som undersöker lyssnar med ett stetoskop på ett blodkärl i armvecket. När pulsljudet börjar höras mäts övertrycket och när ljudet försvinner igen mäts undertrycket. Eftersom trycket varierar från en gång till en annan mäts det oftast vid flera tillfällen för att se om det är för högt.

Ibland tas blodtrycket även när man står upp. Det görs framför allt på äldre eller på personer med diabetes för att se om blodtrycket sjunker påtagligt i stående ställning. Det kan i så fall ge biverkningar i form av yrsel.

24-timmars blodtrycksmätning

Det har blivit allt vanligare att mäta blodtrycket under en längre period i stället för att endast mäta ett eller ett par blodtryck hos läkaren eller sköterskan. Den längre mätningen kallas 24-timmars blodtrycksmätning eller ambulatorisk blodtrycksmätning. Man får då ha på sig en speciell blodtrycksmätare som får sitta på i ett till två dygn. Under denna tid mäter apparaten automatiskt blodtrycket tre till fyra gånger per timme, på natten ofta bara två gånger per timme. Läkaren kan då se hur blodtrycket ligger under vardagen och hur mycket det minskar under natten.

Samma typ av mätning används ibland också för att utvärdera resultatet av läkemedelsbehandling av blodtrycket.

Att mäta blodtrycket själv

Det finns apparater för blodtrycksmätning att köpa på exempelvis apotek. De består också av en manschett som man fäster runt överarmen, men man behöver inte lyssna efter ljuden med stetoskop. Siffrorna kommer i stället upp digitalt på en skärm när luften släpps ut.

Det finns även blodtrycksmätare som sätts runt handleden. Den typen av mätare rekommenderas inte, eftersom de stämmer sämre med sjukvårdens mätare och innebär fler felkällor som kan ge felaktigt värde.

Det har visat sig finnas skillnader mellan det mätvärde man får när man mäter blodtrycket hemma i lugn och ro och det som tas av sjukvården. Där brukar trycket vara något högre, eftersom man ofta spänner sig omedvetet när man ska undersökas.

Det övre trycket viktigast

Det så kallade övre trycket, det systoliska, är det som bäst förutsäger risken för komplikationer. Det gäller särskilt om man är över femtio år. En anledning är att övertrycket stiger mer med åldern ju stelare blodkärlsväggarna är. Det avspeglar graden av åderförfettning, så kallad arterioskleros.

Det är till och med så att enbart ett högt övertryck innebär en större risk än när båda trycken är höga. Isolerad systolisk blodtrycksförhöjning innebär att det övre trycket är högre än 140 medan det lägre är som det ska vara, alltså under 90. Det är den vanligaste typen av högt blodtryck hos äldre och man bör få samma behandling för det som när bägge trycken är förhöjda.

Andra undersökningar

När det har visat sig att man har ett klart förhöjt blodtryck, till exempel efter flera mätningar vid flera besök hos distriktssköterskan eller företagssköterskan, gör en läkare en vanlig kroppsundersökning. Man får lämna ett blodprov och ofta tas också ett EKG.

Undersökningarna ska visa om blodtrycket skadat några organ, eller om det kan finnas någon sjukdom som orsakat det höga blodtrycket. Blodprovet ger läkaren besked om

• salter i blodet
• njurfunktionen
• blodfetter, främst kolesterol
• nivån av blodsocker för att utesluta diabetes.

Typ 2-diabetes utvecklas oftare hos människor med högt blodtryck. Ungefär hälften av dem som har fått typ 2-diabetes har samtidigt en blodtrycksförhöjning som kräver behandling.

Frågor att ställa till läkaren

Om man får diagnosen högt blodtryck kan det vara bra att se till att följande frågor besvaras av läkaren:

• Hur högt var blodtrycket i siffror?
• Vilket blodtryck är lämpligt att uppnå?
• Är det systoliska trycket, det så kallade övertrycket, för högt?
• Finns det riskfaktorer att påverka själv som alkohol, rökning, kost, vikt och motion?
• Vilka mediciner är för blodtrycket och hur verkar de?
• Vad finns det för tänkbara biverkningar av medicinen?
• När och hur bör man ta medicinen?
• Finns det någon annan typ av medicin man bör undvika?

Att ändra sin livsstil kan räcka

Om man bara har en lätt blodtrycksförhöjning räcker det ofta att börja med att ändra sin livsstil. Det kanske inte påverkar trycket så mycket, men det kan minska andra riskfaktorer för hjärt- och kärlsjukdomar.

Blodtrycket påverkas av vikten, så många blir hjälpta av att gå ned i vikt. Regelbunden motion som promenader, cykling eller simning har också visat sig sänka trycket något.

En alltför hög alkoholkonsumtion är en vanlig och ofta underskattad orsak till för högt blodtryck. Att dricka mindre leder då oftast till en tydlig sänkning av blodtrycket.

Att äta mindre salt brukar ingå i kostråden för att bekämpa högt blodtryck. De flesta äter ungefär dubbelt så stora mängder koksalt som de rekommenderade. Effekten av minskat intag av salt varierar förmodligen mellan olika människor.

Rätt kost kan hjälpa

I Sverige har kostens betydelse för blodtrycket inte betonats lika mycket som i USA. Där gjorde det nationella institutet för hälsofrågor ett experiment med 500 personer. Tre olika kostprogram jämfördes. Den diet som gav det lägsta blodtrycket innehöll mindre av fett och kolesterol, och mer av frukt, grönsaker och fettsnåla mejerivaror. Den innehöll därmed också mer kalcium, magnesium, kalium, protein och kostfibrer.

Gräns för tablettbehandling

Det finns inte en tydlig gräns då man bör äta mediciner mot det höga blodtrycket. Om man har ett blodtryck på 160/100 eller högre brukar man oftast få tablettbehandling, även om andra riskfaktorer saknas.

I gränsområdet mellan 140/90 och 160/100 beror beslutet på andra riskfaktorer som ålder, diabetes, blodfetter, och rökning. Att ha högt blodtryck är mer riskabelt om man samtidigt har diabetes, och då får man man oftast mediciner vid ännu lägre blodtryck än gränsområdet. Det är alltså inte bara den uppmätta blodtrycksnivån som avgör om man ska börja använda läkemedel, utan läkaren ser till den samlade risken för hjärt- kärlsjukdom.

Man kan alltid diskutera med sin läkare om när det är dags att börja med läkemedel. När man väl börjat ta mediciner måste man fortsätta under lång tid, ofta under resten av livet.

Målblodtryck

Den blodtrycksnivå som man brukar försöka uppnå med behandlingen är 140/90. Speciellt hos äldre är det svårare att få ner övertrycket, och ibland tvingas man nöja sig med ett tryck kring 160/90.

Om man har diabetes, njursjukdom eller mycket hög risk för hjärt-kärlsjukdom bör man försöka få ner trycket något mer, till i området 130-139/80-89 mm Hg. Kontrollen av blodtrycket är viktigare än blodsockerkontrollen för att undvika komplikationer för den som har diabetes, åtminstone om man har typ 2-diabetes.

Behandling med läkemedel

Syftet med behandlingen är inte i första hand att man ska må bättre, utan att minska risken för sjukdomar som stroke och hjärtinfarkt på längre sikt. Behandlingen ger bara ett visst skydd.

Man kan räkna med att behandlingen minskar risken för att få stroke med ungefär en tredjedel och risken att få hjärtinfarkt med drygt en tiondel. Skyddseffekten mot hjärtinfarkt är alltså ganska liten.

Blodtryckssänkande läkemedel

Det finns många olika mediciner som sänker blodtrycket. Ska man få ner blodrycket tillräckligt krävs ofta en kombination av två eller tre olika mediciner. Man bör hellre ta två olika mediciner i låg dos än en i hög dos. Det ger bättre effekt och mindre biverkningar.

De fem vanligaste grupperna av blodtrycksmediciner är:

• diuretika
• ACE-hämmare
• kalciumflödeshämmare
• betablockerare
• angiotensinreceptorblockerare (ARB).

Diuretika

Läkemedel som innehåller diuretika, av typen tiazider, är svagt salt- och vattendrivande och minskar därigenom blodvolymen. Motståndet minskar också en aning i de små blodkärlen och det sänker trycket. Läkemedel med diuretika minskar risken för stroke och hjärtinfarkt. De har dessutom visat sig minska benskörhet, så kallad ostoeporos, vilket kan vara en vinst speciellt för kvinnor. Orsaken är att kalkförlusterna med urinen minskar.

Exempel på läkemedel i den här gruppen är Salures, Normorix mite, Moduretic mite, och Esidrex. Sexuella biverkningar som impotens kan förekomma vid höga doser hos kanske en på tjugo män. Den svaga vattendrivande effekten känns ofta inte efter någon vecka.

Förutom tabletter som innehåller tiazid finns ett flertal olika kombinationstabletter där en mindre dos tiazid kombineras med ett annat blodtryckssänkande medel.

Lasix Retard är exempel på en starkare typ av vattendrivande medicin. Den sänker också blodtrycket, och kan ges som tillägg speciellt vid diabetes och njursjukdomar när det kan vara svårt att få ner trycket.

ACE-hämmare

Den här läkemedelsgruppen motverkar bildningen av ett blodtryckshöjande ämne, angiotensin-2, som kroppen själv bildar. Läkemedlen har också god effekt mot hjärtsvikt och är speciellt lämpliga om man lider av hjärtsvikt eller diabetes med försämrad njurfunktion. Den vanligaste biverkningen är rethosta.

Exempel på ACE-hämmare är Enalapril, Renitec, Ramipril, Triatec, Lisinopril, Zestril och Inhibace.

Kalciumflödeshämmare

Kalciumflödeshämmare är en grupp läkemedel som vidgar de små blodkärlen och sänker trycket. De här läkemedlen har samma skyddseffekter mot hjärt-kärlsjukdom som diuretika och betablockerare. Den vanligaste biverkningen hos kalciumflödeshämmare är svullnad över anklarna, huvudvärk, ansiktsrodnad och nästäppa. Alla biverkningarna beror på att läkemedlet vidgar blodkärlen.

Exempel på kalciumflödeshämmare är Amlodipin, Felodipin, Plendil och Norvasc.

Betablockerare

Betablockerare är läkemedel som skyddar hjärtat mot stresshormoner som adrenalin och som gör att pulsen blir långsammare. De motverkar även ett blodtryckshöjande ämne, renin, som finns i kroppen och är speciellt lämpliga om man samtidigt har kärlkramp eller har haft hjärtinfarkt.

Exempel på betablockerare är Atenolol, Tenormin, Seloken ZOC och Metoprolol. De har en blodtryckssänkande effekt, även om de sannolikt har en något sämre skyddseffekt än de övriga vanligaste blodtrycksmedicinerna. Betablockerare kan vara mindre lämpliga för den som ställer speciellt höga krav på fysisk prestationsförmåga. De vanligaste biverkningarna som kan förekomma är kalla händer och fötter samt mardrömmar.

Forskning har visat att betablockerare kan ha något sämre skyddseffekt mot stroke och hjärtinfarkt än de andra vanligaste blodtryckssänkande läkemedlen. Därför används betablockerare som förstahandsmedel främst om man också har kärlkramp eller annan kranskärlssjukdom i hjärtat.

Angiotensinreceptorblockerare (ARB)

Det här är en grupp läkemedel som framför allt används som alternativ till ACE-hämmare om man får biverkningar av dessa. Angiotensinreceptorblockerare är väldokumenterade vad gäller effekten att minska antalet fall av stroke och hjärtinfarkt. Exempel på mediciner är Cozaar, Atacand, Aprovel och Diovan.

Andra blodtryckssänkande läkemedel

Förutom de vanligaste fem grupperna finns ytterligare två typer av blodtryckssänkare, som används mera sällan. Dessa är:

• alfablockerare
• centralnervöst verkande medel.

Alfablockerare

Alfablockerarna blockerar vissa nervtrådsimpulser till blodkärlen, vilket gör att de vidgas och blodtrycket sänks. Medicinen kan också hjälpa mot prostatabesvär. I Sverige används läkemedlen bara i begränsad omfattning som blodtryckssänkare och lämpar sig inte som förstahandsval. Exempel på alfablockerare är Doxazosin och Alfadil.

Centralnervöst verkande medel

De centralnervöst verkande medicinerna anses sänka blodtrycket genom att påverka hjärnan. Det här är en läkemedelsgrupp som sällan används. Exempel på sådana läkemedel är Physiotens.

Kombinationsläkemedel

I flera av de olika läkemedelsgrupper som används för att behandla högt blodtryck finns det så kallade kombinationsläkemedel. Det innebär att medicinerna innehåller en kombination av två verksamma ämnen, till exempel både ACE-hämmare och diuretika eller både betablockerare och kalciumflödeshämmare. Sådana mediciner används om man behöver mer än ett medel för att uppnå rätt blodtryck.

Exempel på kombinationsläkemedel är Enalapril comp och Ramipril/Hydroklortiazid (ACE-hämmare och tiaziddiuretika), Cozaar Comp och Atacand Plus (ARB och tiaziddiuretika).

Rekommenderad behandling

Om man har okomplicerat högt blodtryck bör man enligt gällande svenska rekommendationer i första hand ta en låg dos av läkemedel som tillhör någon av grupperna tiaziddiuretika, ACE-hämmare eller kalciumflödeshämmare. En kombinationstablett av en ACE-hämmare och ett tiaziddiuretikum går också bra.

Om man samtidigt har andra sjukdomar som hjärtsvikt, kärlkramp, njursjukdom eller astma kan detta påverka valet av läkemedel. Hälften av alla som behandlas med blodtryckssänkare behöver minst två olika medel samtidigt. Grundläggande för all behandling om man har ökad risk för hjärt-kärlsjukdom är också att man börjar äta mer hälsosamt och rör på sig mer.

Speciellt lämpliga kombinationsbehandlingar är tiaziddiuretika plus ACE-hämmare eller kalciumblockerare plus ACE-hämmare.

Behandling när man har andra sjukdomar samtidigt

Om man samtidigt har kärlkramp får man ofta betablockerare i första hand. Har man samtidigt hjärtsvikt får man ofta diuretika, ACE-hämmare och betablockerare. Vid diabetes med njurpåverkan får man ofta ACE-hämmare med diuretika och kanske ytterligare någon medicin som tillägg eftersom blodtrycket ska sänkas extra mycket då. Om man har astma kan betablockerare vara olämpligt, och vid giktattacker är tiaziddiuretika mindre lämpligt.

Angiotensinreceptorblockerare (ARB) kan användas om man inte tål något av de övriga medlen. De kan också användas om man förutom högt blodtryck har diabetes med njurproblem eller hjärtsvikt och inte tål ACE-hämmare, som vanligtvis är förstahandsvalet då.

Mediciner som ännu inte påvisat någon skyddseffekt mot stroke eller hjärtinfarkt bör man bara använda om man inte tål de väldokumenterade läkemedlen eller om de inte ger tillräcklig effekt på blodtrycket.

Ofta livslång behandling

Läkemedlen påverkar bara blodtrycket så länge man tar dem. Det innebär att behandlingen oftast blir livslång. Men efter en längre tid med ett lägre tryck ombildas ofta blodkärlen, och då minskar flödesmotståndet. Det gör att man ibland kan minska medicineringen något efter ett eller ett par år. Ibland kan man till och med upphöra helt med tabletterna.

Om man kommer in i en livsfas där man kan satsa mer energi på ökad fysisk aktivitet, lämpligare kost, minskat alkoholintag och kanske viktnedgång kan man lyckas med att stegvis minska sin medicinering.

Man ska inte sluta med kontrollerna av blodtrycket, och man får vara beredd på att kanske starta behandlingen igen.

Lågt blodtryck bra för det mesta

Inom rimliga gränser kan man säga att ju lägre blodtryck desto bättre eftersom det minskar risken för hjärt-kärlsjukdom.

Om blodtrycket blir alltför lågt drabbas man av yrsel, svimningskänsla och trötthet. Hos yngre människor kan dessa symtom ofta förbättras med ökad fysisk aktivitet och regelbunden motion.

Någon enstaka gång kan det låga blodtrycket bero på orsaker som långvarigt sängläge, blödning eller uttorkning. Vissa ovanliga sjukdomar med hormonstörningar kan också ge lågt blodtryck. Det finns mediciner som höjer blodtrycket men sådana används sällan.

Socialstyrelsens nationella riktlinjer

Socialstyrelsen tar fram Nationella riktlinjer för behandling av olika sjukdomar, däribland hjärtsjukdomar och stroke. Riktlinjerna ger rekommendationer om hur till exempel hälso- och sjukvården, socialtjänsten och tandvården ska prioritera sina resurser. De bygger på samlad vetenskap och beprövad erfarenhet.

Riktlinjerna finns också i en version som är riktad till patienter. Patientversionen ger dig kunskap om vilka krav du kan ställa på vården och omsorgen där du bor.